Moderaterna har redan snott åt sig epitetet arbetarparti från de riktiga arbetarpartierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, trots att man knappt förändrat sin politik överhuvudtaget utan endast retoriken.
Nu har moderaterna fått för sig att de ska sno väljare från Miljöpartiet också utan att förändra sin politik utan enbart få folk att rösta på retorik och personer, genom att tillsätta Sofia Arkelsten (tidigare miljötalesman för moderaterna) som partisekreterare. Agerandet är direkt löjeväckande, och snart måste väl ändå människor få upp ögonen för detta trams! Dessutom misstar sig reinfeldt rejält om han tror att det går att sno röster från Miljöpartiet med hjälp av retorik och personer. Mp har aldrig haft någon moderat personkult och väljare har aldrig dragits till Mp pga. personer utan pga. politik, väljarna väljer Mp för att de för en riktig miljöpolitik, miljöpartister är i hög utsträckning högutbildade människor med stora kunskaper och stort miljöengagemang de kommer inte köpa reinfeldts lögner och skuggspel.
Intressant
lördag 2 oktober 2010
Humorbefriade klimatförnekare
Människor har upprörts över 10:10-reklamfilmen i vilken människor tillfrågas om de kan tänka sig att sänka sin påverkan på klimatförändringarna genom att minska sina egna koldioxidutsläpp med 10 %. De som tackar nej sprängs i luften och likdelar samt blod regnar över de överlevande.
Jag kan förstå om man upprörs - ifall man är fullkomligt humorbefriad...
Om man har något sinne för humor är det fullkomligt obegripligt varför man upprörs.
Det viktiga är att budskapet når ut, i det här fallet använder man splatterhumor. Jag förstår ärligt talat inte problemet.
Se själva och njut...
intressant
Jag kan förstå om man upprörs - ifall man är fullkomligt humorbefriad...
Om man har något sinne för humor är det fullkomligt obegripligt varför man upprörs.
Det viktiga är att budskapet når ut, i det här fallet använder man splatterhumor. Jag förstår ärligt talat inte problemet.
Se själva och njut...
intressant
Löjliga anklagelser!
Borgerliga bloggare har fått fullständig krupp på hela nätet över det faktum att oppositionen i riksdagen existerar och har tänkt sig att föra oppositionspolitik, vilket är brukligt i en demokrati. Dessa borgerliga bloggare verkar ha fått för sig att den som nästan vinner valet skall få bedriva sin politik ostört i fyra år och att det är oppositionens plikt att lägga ner sina röster i varje riksdagsvotering.
Välkomna till Alliansdiktaturens Sverige!
Talmannen är en viktig symbol, precis som Ulf Bjereld uttryckte i en intervju gjord av DN. I ett läge där statsministern avgår är det nämligen talmannens uppgift att delegera regeringsbildningsuppdraget. I det svåra parlamentariska läge som vi befinner oss i är det inte helt omöjligt att så sker under kommande fyra år och att talmannen därför kan få en större och viktigare roll än vanligt. Det finns en mängd andra mer symboliska orsaker till varför de RödGröna lanserar ett alternativ till talman och jag tycker att det är djupt obegåvat av alliansen att anklaga oppositionen för att ge SD inflytande över politiken, då det troliga i nuläget är att SD kommer att rösta på alliansens nominerade Per Westerberg som talman.
Vilka är det då som ger SD inflytande egentligen? Jo varken den ena eller andra såklart! SD har inte lämnat något förslag, och inte heller har något block bett SD att rösta på den ena eller andra kanditaten. SD har enbart att ta ställning till en RödGrön talman eller en blå talman. Inte heller kommer SD:s röstande ge något inflytande i några andra frågor.
Anklagelserna från de barnsliga sandlåde-bloggarna på högerkanten handlar om Mona Sahlins tal på jobbkongressen 2009:
”Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.”
Om man är läskunnig så ser man att det står regeringsalternativ, mig veterligen så sitter inte de RödGröna i regering till att börja med. Deras möjligheter att bilda majoritet är bortblåsta. Nu är det de RödGrönas jobb att bedriva oppositionspolitik och det är precis vad alliansen hade gjort i samma läge. Dessutom så är det ju, vilket jag redogjorde för här ovan, så att SD inte alls får något inflytande utan bara möjlighet att välja mellan två fasta alternativ över vilkas nomineringar SD haft NOLL inflytande.
Att med hänvisning till detta tal beskylla Sahlin för att ljuga är fullkomligt oerhört!
Jag beskyller inte alliansens för att förlita sig på SD:s röster, vilket de de facto gör i samma omfattning som de RödGröna. Parlamentets arbete kan nämligen inte helt avstanna pga. de 5,7 % av rösterna som ett litet pluttparti erhöll. Regeringen måste fortsätta lägga sina propositioner, och oppositionen likaså. Regeringen måste få rösta med eller mot förslag, och oppositionen likaså. Det är när SD lägger egna förslag som alla andra partier måste säga stopp och belägg. Det är när SD hotar med att rösta åt det ena eller andra hållet som övriga partier måste säga stopp och belägg. Man får aldrig någonsin gå in i samtal och försöka kohandla med partiet. Så länge de i det tysta sitter och röstar åt det ena eller andra hållet så har de absolut inget egentligt inflytande och står helt utan makt.
Läs gärna:
Kloka Ord av Jerry
Extremt skrattretande Res Nullius, jag vet ärligt talat inte om det är allvar eller sarkasmer (hoppas på det senare dock)...
Alltid kloka och pålästa Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm - Mitt i Steget
Röda Berget
En klok alliansröst Ellias Gierz
Intressant
Välkomna till Alliansdiktaturens Sverige!
Talmannen är en viktig symbol, precis som Ulf Bjereld uttryckte i en intervju gjord av DN. I ett läge där statsministern avgår är det nämligen talmannens uppgift att delegera regeringsbildningsuppdraget. I det svåra parlamentariska läge som vi befinner oss i är det inte helt omöjligt att så sker under kommande fyra år och att talmannen därför kan få en större och viktigare roll än vanligt. Det finns en mängd andra mer symboliska orsaker till varför de RödGröna lanserar ett alternativ till talman och jag tycker att det är djupt obegåvat av alliansen att anklaga oppositionen för att ge SD inflytande över politiken, då det troliga i nuläget är att SD kommer att rösta på alliansens nominerade Per Westerberg som talman.
Vilka är det då som ger SD inflytande egentligen? Jo varken den ena eller andra såklart! SD har inte lämnat något förslag, och inte heller har något block bett SD att rösta på den ena eller andra kanditaten. SD har enbart att ta ställning till en RödGrön talman eller en blå talman. Inte heller kommer SD:s röstande ge något inflytande i några andra frågor.
Anklagelserna från de barnsliga sandlåde-bloggarna på högerkanten handlar om Mona Sahlins tal på jobbkongressen 2009:
”Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.”
Om man är läskunnig så ser man att det står regeringsalternativ, mig veterligen så sitter inte de RödGröna i regering till att börja med. Deras möjligheter att bilda majoritet är bortblåsta. Nu är det de RödGrönas jobb att bedriva oppositionspolitik och det är precis vad alliansen hade gjort i samma läge. Dessutom så är det ju, vilket jag redogjorde för här ovan, så att SD inte alls får något inflytande utan bara möjlighet att välja mellan två fasta alternativ över vilkas nomineringar SD haft NOLL inflytande.
Att med hänvisning till detta tal beskylla Sahlin för att ljuga är fullkomligt oerhört!
Jag beskyller inte alliansens för att förlita sig på SD:s röster, vilket de de facto gör i samma omfattning som de RödGröna. Parlamentets arbete kan nämligen inte helt avstanna pga. de 5,7 % av rösterna som ett litet pluttparti erhöll. Regeringen måste fortsätta lägga sina propositioner, och oppositionen likaså. Regeringen måste få rösta med eller mot förslag, och oppositionen likaså. Det är när SD lägger egna förslag som alla andra partier måste säga stopp och belägg. Det är när SD hotar med att rösta åt det ena eller andra hållet som övriga partier måste säga stopp och belägg. Man får aldrig någonsin gå in i samtal och försöka kohandla med partiet. Så länge de i det tysta sitter och röstar åt det ena eller andra hållet så har de absolut inget egentligt inflytande och står helt utan makt.
Läs gärna:
Kloka Ord av Jerry
Extremt skrattretande Res Nullius, jag vet ärligt talat inte om det är allvar eller sarkasmer (hoppas på det senare dock)...
Alltid kloka och pålästa Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm - Mitt i Steget
Röda Berget
En klok alliansröst Ellias Gierz
Intressant
Alliansen står handfallen...
I Kina utvecklar man höghastighetståg och förnyelsebar energi i ett rasande tempo. Ekonomin går som tåget och Sverige står och tittar på. Visst finns det stora problem i Kina också, de producerar stora mängder energi med hjälp av kolkraft vilket knappast är positivt, men de satsar som sagt enorma resurser på alternativen vilket kommer leda till en successiv utfasning av de fossila bränslena.
I Sverige har regeringen bestämt att vi och de själva inte behöver göra någonting för framtiden... här är vi tydligen färdiga med utvecklingen, och bör vara nöjda med oss själva för all framtid.
Hur är det möjligt att leva så verklighetsfrånvänt?! Hur är det möjligt att blunda så för en utveckling där Sverige mycket väl skulle kunna gå i bräschen tillsammans med Kina, Brasilien och ett antal länder till?
Vi måste finna en väg för Sverige, en nisch där vi kan bli ett föregångsland! Vad sägs om att i vårt glesbefolkade land plantera mängder av träd som motvikt till växthuseffekten (eftersom träd och andra växter binder koldioxid och ombildar det till Syre)? Vad sägs om att bygga ut järnvägsnätet, bygga fler spår, öppna ut tidigare stängda stationer, sammanlänka fler spår med varandra.
Kina leder världsligan överlägset när det gäller utbyggnad av järnvägstrafiken och spåren. I Sverige skall vår regering inte satsa en krona på detta de närmsta 5 åren!!!!!
Istället finns det diverse kommunala förslag (exempelvis i Örebro) om satsningar på små flygplatser i syfte att öka inrikesflyget. Det finns förslag, också här i Örebro, om att sila biltrafik genom stadskärnan och bygga fler parkeringsplatser i innerstaden, och därmed riva ner stora delar av det som Miljöpartiet drivit igenom de senaste fyra åren.
Vad har hänt med politiker och människor i Sverige? I anslutning till Köpenhamnskonferensen förra året så var alla plötsligt medvetna om hotet från klimatförändringarna, och de miljöproblem och utmaningar som mänskligheten står inför. Efter mötets misslyckande verkar alla lika plötsligt ha antingen glömt bort, gett upp eller bara satt på sig skygglapparna. Det kommer hållas en ny konferens i Mexico City i slutet av november/början av december och då måste handlingskraften vara större från regeringar runt om i världen. Dvs. ett bindande avtal måste uppnås!
Det är dock så att det borde vara möjligt för kommuner, landsting, regeringar, parlament att göra något även om inte alla länder kunde komma överens om ett bindande avtal i Köpenhamn. Att det inte finns något bindande avtal innebär inte att hotet är borta eller att ansvaret för att kämpa emot klimatförändringarna fråntagits oss människor! Varje individ, varje auktoritet, varje kommun, varje landsting, varje riksdag/parlament, varje regering, varje statschef president, kung, drottning, kejsare eller kejsarinna måste dra sitt strå till stacken! Varje beslut som fattas måste tas med hänsyn till miljön!
Jag skäms över att bo i ett land som har förlorat sin topp-3-placering i kampen mot miljöförstöring och klimatförändringar!
Intressant
I Sverige har regeringen bestämt att vi och de själva inte behöver göra någonting för framtiden... här är vi tydligen färdiga med utvecklingen, och bör vara nöjda med oss själva för all framtid.
Hur är det möjligt att leva så verklighetsfrånvänt?! Hur är det möjligt att blunda så för en utveckling där Sverige mycket väl skulle kunna gå i bräschen tillsammans med Kina, Brasilien och ett antal länder till?
Vi måste finna en väg för Sverige, en nisch där vi kan bli ett föregångsland! Vad sägs om att i vårt glesbefolkade land plantera mängder av träd som motvikt till växthuseffekten (eftersom träd och andra växter binder koldioxid och ombildar det till Syre)? Vad sägs om att bygga ut järnvägsnätet, bygga fler spår, öppna ut tidigare stängda stationer, sammanlänka fler spår med varandra.
Kina leder världsligan överlägset när det gäller utbyggnad av järnvägstrafiken och spåren. I Sverige skall vår regering inte satsa en krona på detta de närmsta 5 åren!!!!!
Istället finns det diverse kommunala förslag (exempelvis i Örebro) om satsningar på små flygplatser i syfte att öka inrikesflyget. Det finns förslag, också här i Örebro, om att sila biltrafik genom stadskärnan och bygga fler parkeringsplatser i innerstaden, och därmed riva ner stora delar av det som Miljöpartiet drivit igenom de senaste fyra åren.
Vad har hänt med politiker och människor i Sverige? I anslutning till Köpenhamnskonferensen förra året så var alla plötsligt medvetna om hotet från klimatförändringarna, och de miljöproblem och utmaningar som mänskligheten står inför. Efter mötets misslyckande verkar alla lika plötsligt ha antingen glömt bort, gett upp eller bara satt på sig skygglapparna. Det kommer hållas en ny konferens i Mexico City i slutet av november/början av december och då måste handlingskraften vara större från regeringar runt om i världen. Dvs. ett bindande avtal måste uppnås!
Det är dock så att det borde vara möjligt för kommuner, landsting, regeringar, parlament att göra något även om inte alla länder kunde komma överens om ett bindande avtal i Köpenhamn. Att det inte finns något bindande avtal innebär inte att hotet är borta eller att ansvaret för att kämpa emot klimatförändringarna fråntagits oss människor! Varje individ, varje auktoritet, varje kommun, varje landsting, varje riksdag/parlament, varje regering, varje statschef president, kung, drottning, kejsare eller kejsarinna måste dra sitt strå till stacken! Varje beslut som fattas måste tas med hänsyn till miljön!
Jag skäms över att bo i ett land som har förlorat sin topp-3-placering i kampen mot miljöförstöring och klimatförändringar!
Intressant
fredag 1 oktober 2010
Ecuador, Palestina och Afghanistan
Varför har inte den svenska regeringen fördömt kuppförsöket i Ecuador? Detta trots att både USA, EU, FN, Kanada, Colombia m. fl. har uttryckt sitt fulla stöd till Correas demokratiska regering, och fördömt kuppförsöket.
Varför är kuppförsök mot socialistiska folkvalda presidenter inte något som upprör den svenska regeringen?
I Latinamerika har vänsterregeringar som Lula Da Silva i Brasilien, Christina Fernandez de Kirchner, Hugo Chavez, Tabaré Vasquez Rosa/José Mujica m.fl. äntligen lyckats bromsa nyliberalismens ohindrade framfart och har dessutom lyckats med att någorlunda komma överens med varandra och organisera sig. Man kan skönja en ljus framtid för Latinamerika efter decennier av amerikansk exploatering och utländskt stöd för odemokratiska regimer vilka gjort allt för att förbättra tillvaron för de redan välbärgade samt underlätta utnyttjandet av de fattiga länderna.
Ecuador, Venezuela och Bolivia skulle behöva hela omvärldens fulla stöd för att förhindra att statskupper genomförs då regeringarna i dessa länder spelar ett mycket högt spel genom att sätta sig upp emot mycket starka ekonomiska intressen. De tre länderna som jag här nämner är mycket fattiga och har alla precis som många andra länder i Latinamerika, starka traditioner av statskupper som avlöst varandra. Länderna har också långa traditioner av förtryck mot båda fattiga och framförallt ursprungsbefolkningar.
Amazonas regnskogar som växer i alla dessa länder är ett av vår jords allra viktigaste resurser och verktyg i kampen mot växthuseffekten och skogarna behöver politisk stabilitet och handfasta regeringar som vågar stå upp mot den ekonomiska makten för att få stå kvar och för att de skall få möjlighet att växa snarare än minska vilket de gör i nuläget. Det krävs starka presidenter och regeringar för att förhindra den pågående skövlingen.
Att Correa, Chavez och Morales dessutom lyckats med att minska den extrema fattigdomen borde ge dem högt anseende och beröm från Europeiska och Amerikanska regeringar, men detta har hittills lyst med sin frånvaro.
Som Miljöpartist kan man uttrycka en viss oro över att reformerna i främst Ecuador och Venezuela är helt beroende av oljepengar, och därför beroende av oljepriset. Dels därför att olja är ett opium som förstör mer än gör gott, och dels därför att oljeprisets upp- och nedgångar resulterar i politiska problem och tillbakadragna löften som upprör på det sätt som nu skett i Ecuador.
Det positiva är dock att exempelvis Venezuela investerar stora delar av dessa oljepengar i förnyelsebar energi, exempelvis ökade energiutvinningen från vattenkraft med 12 % mellan 2000 och 2005, solenergiutvinningen är dessutom snabbt växande i hela Latinamerika (Kuba är ett av de mest långsiktigt hållbara länderna i världen idag) och ett flertal företag investerar i både vindkraft och geotermisk energi på flera håll i Latinamerika.
Jag undrar varför det är så intressant att kriga och kämpa "för solidaritetens skull" i Afghanistan, men det är tydligen totalt ointressant att bara med ord fördöma odemokratiska handlingar i Latinamerika, eller att strängeligen fördöma Israels ageranden i Palestina.
Varför skickar vi inte svenska soldater till Västbanken och Gaza? Varför slåss vi inte för det palestinsk-arabiska folkets rättigheter, om nu internationell solidaritet är anledningen till att vi befinner oss på vissa platser i världen med svensk trupp?
Det luktar illa då Sveriges utrikesminister (ni vet han som sitter i styrelsen för Lundin Oil, ett bolag som anklagas för att ha varit inblandade i folkmord) talar om internationell solidaritet!
Läs gärna:
De la reguera
Natasa Mirosavic
Intressant
Varför är kuppförsök mot socialistiska folkvalda presidenter inte något som upprör den svenska regeringen?
I Latinamerika har vänsterregeringar som Lula Da Silva i Brasilien, Christina Fernandez de Kirchner, Hugo Chavez, Tabaré Vasquez Rosa/José Mujica m.fl. äntligen lyckats bromsa nyliberalismens ohindrade framfart och har dessutom lyckats med att någorlunda komma överens med varandra och organisera sig. Man kan skönja en ljus framtid för Latinamerika efter decennier av amerikansk exploatering och utländskt stöd för odemokratiska regimer vilka gjort allt för att förbättra tillvaron för de redan välbärgade samt underlätta utnyttjandet av de fattiga länderna.
Ecuador, Venezuela och Bolivia skulle behöva hela omvärldens fulla stöd för att förhindra att statskupper genomförs då regeringarna i dessa länder spelar ett mycket högt spel genom att sätta sig upp emot mycket starka ekonomiska intressen. De tre länderna som jag här nämner är mycket fattiga och har alla precis som många andra länder i Latinamerika, starka traditioner av statskupper som avlöst varandra. Länderna har också långa traditioner av förtryck mot båda fattiga och framförallt ursprungsbefolkningar.
Amazonas regnskogar som växer i alla dessa länder är ett av vår jords allra viktigaste resurser och verktyg i kampen mot växthuseffekten och skogarna behöver politisk stabilitet och handfasta regeringar som vågar stå upp mot den ekonomiska makten för att få stå kvar och för att de skall få möjlighet att växa snarare än minska vilket de gör i nuläget. Det krävs starka presidenter och regeringar för att förhindra den pågående skövlingen.
Att Correa, Chavez och Morales dessutom lyckats med att minska den extrema fattigdomen borde ge dem högt anseende och beröm från Europeiska och Amerikanska regeringar, men detta har hittills lyst med sin frånvaro.
Som Miljöpartist kan man uttrycka en viss oro över att reformerna i främst Ecuador och Venezuela är helt beroende av oljepengar, och därför beroende av oljepriset. Dels därför att olja är ett opium som förstör mer än gör gott, och dels därför att oljeprisets upp- och nedgångar resulterar i politiska problem och tillbakadragna löften som upprör på det sätt som nu skett i Ecuador.
Det positiva är dock att exempelvis Venezuela investerar stora delar av dessa oljepengar i förnyelsebar energi, exempelvis ökade energiutvinningen från vattenkraft med 12 % mellan 2000 och 2005, solenergiutvinningen är dessutom snabbt växande i hela Latinamerika (Kuba är ett av de mest långsiktigt hållbara länderna i världen idag) och ett flertal företag investerar i både vindkraft och geotermisk energi på flera håll i Latinamerika.
Jag undrar varför det är så intressant att kriga och kämpa "för solidaritetens skull" i Afghanistan, men det är tydligen totalt ointressant att bara med ord fördöma odemokratiska handlingar i Latinamerika, eller att strängeligen fördöma Israels ageranden i Palestina.
Varför skickar vi inte svenska soldater till Västbanken och Gaza? Varför slåss vi inte för det palestinsk-arabiska folkets rättigheter, om nu internationell solidaritet är anledningen till att vi befinner oss på vissa platser i världen med svensk trupp?
Det luktar illa då Sveriges utrikesminister (ni vet han som sitter i styrelsen för Lundin Oil, ett bolag som anklagas för att ha varit inblandade i folkmord) talar om internationell solidaritet!
Läs gärna:
De la reguera
Natasa Mirosavic
Intressant
onsdag 29 september 2010
Så börjar det spricka i alliansknutarna...
Alldeles nyss kom beskedet som de mindre allianspartierna fasade för, och alla borgare oroades över. Moderaterna driver stenhårt linjen om att de skall ha fler ministerposter och Fp, C samt Kd skall bli av med varsin statsrådspost.
Visst kan man se det som att detta speglar valresultatet, men det riskerar att splittra en allians som redan tidigare slagit de mindre partiernas egna politik i spillror.
Jag vet ärligt talat inte vad statsministern och hans anhang håller på med, men jag har svårt att se att alliansen verkligen kan komma överens om detta.
Det finns två tänkbara scenarion; ett är att de små partierna går med på moderaternas krav men det kommer leda till att Moderaterna ännu mer på egen hand får styra Sverige i sin riktning samt att de mindre partierna kommer bli allt mer irriterade. Om irritation uppstår och splittringar uppstår i olika frågor blir alliansregeringen än mer försvagad än vad de redan är av sin minoritetsställning. Allt detta kommer kosta ännu fler väljare för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna i riksdagsvalet 2014, och kanske till och med för Moderaterna.
Det andra tänkbara scenariot är att de andra partierna vägrar gå med på detta vilket också kommer sätta käppar i hjulet för samarbetet och kanske till och med öppnar upp för en RödGrön regering i slutändan med Centern eller Folkpartiet som fjärde parti i församlingen. De två förlorarna på denna hårdnackade linje är Moderaterna själva och Kristdemokraterna som blir allt mindre, svagare och inte har någon annanstans att vända sig när det gäller samarbete.
Nu är det väl visserligen ingen som kommer att sakna Åsa Torstensson eller Mats Odell, men att se en högerpartist på dessa ministrars plats känns inte lockande. Att dessutom Birgitta Ohlsson sägs sitta löst, regeringens kanske enda vettiga människa, är mycket oroande. Vad ministerplatserna egentligen fyller för funktion för småpartierna kan man undra.
Jag njuter ärligt talat i fulla drag över reinfeldts märkliga agerande och lutar mig tillbaka inväntande de omstruktureringar som ofrånkomligen kommer ske inom mandatperioden 2010-2014.
Intressant
Visst kan man se det som att detta speglar valresultatet, men det riskerar att splittra en allians som redan tidigare slagit de mindre partiernas egna politik i spillror.
Jag vet ärligt talat inte vad statsministern och hans anhang håller på med, men jag har svårt att se att alliansen verkligen kan komma överens om detta.
Det finns två tänkbara scenarion; ett är att de små partierna går med på moderaternas krav men det kommer leda till att Moderaterna ännu mer på egen hand får styra Sverige i sin riktning samt att de mindre partierna kommer bli allt mer irriterade. Om irritation uppstår och splittringar uppstår i olika frågor blir alliansregeringen än mer försvagad än vad de redan är av sin minoritetsställning. Allt detta kommer kosta ännu fler väljare för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna i riksdagsvalet 2014, och kanske till och med för Moderaterna.
Det andra tänkbara scenariot är att de andra partierna vägrar gå med på detta vilket också kommer sätta käppar i hjulet för samarbetet och kanske till och med öppnar upp för en RödGrön regering i slutändan med Centern eller Folkpartiet som fjärde parti i församlingen. De två förlorarna på denna hårdnackade linje är Moderaterna själva och Kristdemokraterna som blir allt mindre, svagare och inte har någon annanstans att vända sig när det gäller samarbete.
Nu är det väl visserligen ingen som kommer att sakna Åsa Torstensson eller Mats Odell, men att se en högerpartist på dessa ministrars plats känns inte lockande. Att dessutom Birgitta Ohlsson sägs sitta löst, regeringens kanske enda vettiga människa, är mycket oroande. Vad ministerplatserna egentligen fyller för funktion för småpartierna kan man undra.
Jag njuter ärligt talat i fulla drag över reinfeldts märkliga agerande och lutar mig tillbaka inväntande de omstruktureringar som ofrånkomligen kommer ske inom mandatperioden 2010-2014.
Intressant
Tvåstatslösningen allt avlägsnare...
Jag ville så gärna tro att det skulle vara möjligt att fortsätta fredsprocessen i Israel/Palestina-konflikten. Jag hoppades på att israeliska myndigheter för en gång skull skulle ta sitt förnuft tillfånga och visa lite respekt för världssamfundet, för palestinska araber, för freden, för USA, för EU.
Dessvärre visade sig alla dessa förhoppningar vara förgäves, som vanligt.
Israels regering är som vanligt inte intresserade av fred. De lever på krig, deras makt är beroende av osämja och konflikter. Utan det överhängande hotet om ett fullskaligt krig (vilket aldrig kan bryta ut eftersom palestinierna inte har de militära resurserna som behövs för att bedriva någon form av reell krigföring) så kan inte Likud och de andra högerextremisterna och fundamentalisterna i Israels regering hålla sig kvar vid makten. De är beroende av rädsla, av ett "vi och dom"-tänk.
Det är mycket enkelt att jämföra med ett visst parti som varit mycket aktuellt i den svenska eftervalsdebatten...
Sverigedemokraterna lever, och växer pga. och med hjälp av rädsla och fingerade hotbilder, genom att skapa ett "vi och dom"-tänk och genom att utnämna sig själva till ständigt förfördelade och genom det skapa ett martyrskap. På samma sätt har Israels regeringar arbetat under mycket lång tid. Tekniken är uråldrig, och borde kunna genomskådas av människor. Framförallt i Israel där utbildningsnivån är oerhört hög!
Israels regering hade chansen att visa lite god vilja genom att förlänga byggstoppet i bosättningarna på Västbanken, men vad gjorde man? Jo, redan första minuten efter att byggstoppet hävdes så började grävmaskinerna arbeta. Fullständigt utan hänsyn till och respekt för det fredsavtal som förhandlades med de palestinska myndigheterna ledda av Mahmoud Abbas.
Återigen visade sig de israeliska myndigheterna totalt ointresserade av fred.
Jag tycker synd om Mahmoud Abbas. Han lovar, och hoppas och kompromissar och förlorar allt mer förtroende från det palestinska folket. Att han i inofficiella förhandlingar eventuellt har godkänt vissa bosättningar och utbyggnad av dessa, så länge det inte utgör något "besvär för palestinierna", riskerar att än mer urholka förtroendet för honom. Abbas vill uppnå ett fredsavtal och vill sätta sin namnteckning i historien, men tyvärr tror jag att han får ge upp den förhoppningen för Netanyahu är inte intresserad av att skriva den andra namnteckningen.
Det är med stor sorg som jag lägger det sista hoppet om en tvåstatslösning åt sidan. Låt oss nu som sista möjlighet sätta hoppet och tron på en eventuell sekulär stat för både israeler och araber. Religionen måste bort från politiken om detta skall få någon lösning. Drömmen om två stater var god, och det hade nog fungerat om Israel hade varit beredda att kompromissa överhuvudtaget, men någon sådan vilja har dessvärre aldrig funnits.
Nu kommer jag i vanlig ordning säkerligen anklagas för att vara antisemit trots att jag absolut inte har någonting emot en enda människa med anledning av dennes etnicitet, sexuella läggning, hudfärg, religion vare sig denna människa är jude, muslim, homosexuell, svart, vit, gul, röd, blå, lila, grön, rosa, tjock, smal, lång, kort, handikappad.
Det enda jag bygger mina åsikter på är aktioner och handlande, värderingar och människosyn. Vad man gör, hur man gör, och varför man gör någonting helt enkelt.
Att fördöma den israeliska regeringens och bosättarnas respektlöshet är enbart att visa solidaritet, att visa sin avsky mot folkrättsbrott, att visa sitt engagemang för fred och rättvisa.
Bosättningarnas blotta existens är ett brott mot en mängd internationella avtal och konventioner som måste beivras! EU har makt att sätta ordentlig ekonomisk press på Israel, och USA likaså. Detta måste göras någon gång! Jag förstår inte denna eviga släpphänthet gentemot världens största skurkstat (om man räknar till antalet folkrättsbrott och brott mot FN:s internationella konventioner)!
Läs gärna:
Annarkia
Ulf Bjereld
Intressant
Dessvärre visade sig alla dessa förhoppningar vara förgäves, som vanligt.
Israels regering är som vanligt inte intresserade av fred. De lever på krig, deras makt är beroende av osämja och konflikter. Utan det överhängande hotet om ett fullskaligt krig (vilket aldrig kan bryta ut eftersom palestinierna inte har de militära resurserna som behövs för att bedriva någon form av reell krigföring) så kan inte Likud och de andra högerextremisterna och fundamentalisterna i Israels regering hålla sig kvar vid makten. De är beroende av rädsla, av ett "vi och dom"-tänk.
Det är mycket enkelt att jämföra med ett visst parti som varit mycket aktuellt i den svenska eftervalsdebatten...
Sverigedemokraterna lever, och växer pga. och med hjälp av rädsla och fingerade hotbilder, genom att skapa ett "vi och dom"-tänk och genom att utnämna sig själva till ständigt förfördelade och genom det skapa ett martyrskap. På samma sätt har Israels regeringar arbetat under mycket lång tid. Tekniken är uråldrig, och borde kunna genomskådas av människor. Framförallt i Israel där utbildningsnivån är oerhört hög!
Israels regering hade chansen att visa lite god vilja genom att förlänga byggstoppet i bosättningarna på Västbanken, men vad gjorde man? Jo, redan första minuten efter att byggstoppet hävdes så började grävmaskinerna arbeta. Fullständigt utan hänsyn till och respekt för det fredsavtal som förhandlades med de palestinska myndigheterna ledda av Mahmoud Abbas.
Återigen visade sig de israeliska myndigheterna totalt ointresserade av fred.
Jag tycker synd om Mahmoud Abbas. Han lovar, och hoppas och kompromissar och förlorar allt mer förtroende från det palestinska folket. Att han i inofficiella förhandlingar eventuellt har godkänt vissa bosättningar och utbyggnad av dessa, så länge det inte utgör något "besvär för palestinierna", riskerar att än mer urholka förtroendet för honom. Abbas vill uppnå ett fredsavtal och vill sätta sin namnteckning i historien, men tyvärr tror jag att han får ge upp den förhoppningen för Netanyahu är inte intresserad av att skriva den andra namnteckningen.
Det är med stor sorg som jag lägger det sista hoppet om en tvåstatslösning åt sidan. Låt oss nu som sista möjlighet sätta hoppet och tron på en eventuell sekulär stat för både israeler och araber. Religionen måste bort från politiken om detta skall få någon lösning. Drömmen om två stater var god, och det hade nog fungerat om Israel hade varit beredda att kompromissa överhuvudtaget, men någon sådan vilja har dessvärre aldrig funnits.
Nu kommer jag i vanlig ordning säkerligen anklagas för att vara antisemit trots att jag absolut inte har någonting emot en enda människa med anledning av dennes etnicitet, sexuella läggning, hudfärg, religion vare sig denna människa är jude, muslim, homosexuell, svart, vit, gul, röd, blå, lila, grön, rosa, tjock, smal, lång, kort, handikappad.
Det enda jag bygger mina åsikter på är aktioner och handlande, värderingar och människosyn. Vad man gör, hur man gör, och varför man gör någonting helt enkelt.
Att fördöma den israeliska regeringens och bosättarnas respektlöshet är enbart att visa solidaritet, att visa sin avsky mot folkrättsbrott, att visa sitt engagemang för fred och rättvisa.
Bosättningarnas blotta existens är ett brott mot en mängd internationella avtal och konventioner som måste beivras! EU har makt att sätta ordentlig ekonomisk press på Israel, och USA likaså. Detta måste göras någon gång! Jag förstår inte denna eviga släpphänthet gentemot världens största skurkstat (om man räknar till antalet folkrättsbrott och brott mot FN:s internationella konventioner)!
Läs gärna:
Annarkia
Ulf Bjereld
Intressant
söndag 26 september 2010
Chavez hotad!
I Venezuela skall parlamentsval hållas inom kort. Den sittande presidenten, som är mycket populär i landet bland medel- och låginkomsttagare, riskerar att få sin makt begränsad genom att övriga partier har bildat en koalition med enda syfte att bromsa presidentens politik så mycket som möjligt.
Detta kan tyckas rimligt då större delen av västvärldens media verkar överens om att Chavez är en farlig diktator som förtrycker sitt folk.
Det är bara det att detta är inte Hugo Chavez. Chavez enda brott är att han är skeptisk mot kapitalismen, USA och att han ser ett reellt hot mot människors frihet och nationers suveränitet då multinationella företag innehar alltför stor makt.
Chavez är inte smidig och han är inte heller särdeles diplomatisk. Vad han däremot är - är demokratiskt vald. Chavez är Venezuelas obetvivlade president och är, enligt mig, mycket klokt kritisk mot det hot som de facto vissa multinationella företag utgör.
Att bannlysa Coca Cola kan ses som smått galet, men om människor var mer medvetna om vad Coca Cola är och har varit inblandade i så kanske nyhetsrapporteringen skulle vara något mer nyanserad. Att Barbiedockor (och liknande symboler) förbjudits är inte heller det något som är mig främmande. Jag önskar att Sverige följde detta mycket goda exempel! Barbie och många liknande dockor är knappast jämställdhets- och jämlikhetsverktyg. De bidrar till den utseendefixering som vår värld är fullkomligt insörjad i.
Att ge Venezuelanska leksakstillverkare uppdrag att ta fram pedagogiska leksaker istället för leksaksvapen eller dataspel med krigiska inslag är väl knappast något Chavez skall skämmas över utan snarare vara stolt över! Jag önskar att inte svenska leksaksaffärer var överfulla av dessa sköldar, M-16-gevär, svärd, salongsgevär, knivar, knogjärn, stridsyxor etc. Tänk vad skönt om både leksakstillverkare och politiker tog sitt ansvar för en bättre värld på det sätt som Chavez faktiskt försöker göra!
Det finns självklart baksidor med Chavez politik och dessa måste man rapportera om, men var är artiklarna om de fantastiska framsteg som Chavez lyckats med?! Var finns rapporterna om Att fattigdomen minskat enormt mycket under Chavez tid vid makten (inte mindre än 70 %), Att barnadödligheten minskat med 30 %, Att sjukvård och utbildning är tillgängligt för alla samhällsgrupper, Att antalet högskoleutbildade har fördubblats, Att analfabetismen minskat lavinartat?
Ett flertal storjordbruk, affärer, exportföretag samt fabriker har återtagits i statlig ägo vilket kanske kan ses som odemokratiskt, men syftet är att kunna tillföra pengar till folket som idag försvinner pga. den socialismskräck som finns i stora delar av världen och som lett till att många länder och företag slutat handla med Venezuela.
Jag har själv en vän från Venezuela som är oerhört kritiskt till Chavez och de reformer han har genomfört under sina år vid makten, men anledningen till detta är följande: Min vän är uppvuxen i ett välbärgat hem och är akademiker vilket gör att hon är höginkomsttagare. Hennes familj har alltid varit höginkomsttagare och haft det gott ställt. Hennes familj har inte fått det sämre under Chavez tid vid makten och har varken förtryckts, hotats eller blivit bestulna på sina egendomar, men de har fått en del höjda skatter som har hjälpt landet att bygga ut sjukvården och utbildningsplatser. Min vän och hennes familj bygger sina åsikter enbart på rädslan för ordet socialism.
Jag hoppas verkligen att president Chavez får fortsätta sitt arbete med Venezuela, även om det naturligtvis är positivt om det finns en opposition i parlamentet (vilket det inte har funnits de senaste fem åren efter att motståndarsidan bojkottade förra parlamentsvalet).
Jag önskar att omvärlden slutade upp med sina värdelösa handelsbojkotter och sanktioner mot demokratiska länder med demokratiskt valda presidenter, jag önskar att Venezuela inte var så beroende av att pumpa upp stora mängder olja och jag önskar att tidningar började rapportera objektivt och verkligen följde sitt uppdrag!
Självklart måste man ställa krav på en regim om de beter sig på ett sätt som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter, vi skall dock komma ihåg att även Sverige mottagit kritik från Amnesty International. Venezuela är ett demokratiskt land under utveckling, och den utveckling som sker nu var nödvändig för att komma bort från de nyliberala reformer som genomfördes under 1970- och 1980-talen och fullkomligt körde landet i botten.
Intressant
Detta kan tyckas rimligt då större delen av västvärldens media verkar överens om att Chavez är en farlig diktator som förtrycker sitt folk.
Det är bara det att detta är inte Hugo Chavez. Chavez enda brott är att han är skeptisk mot kapitalismen, USA och att han ser ett reellt hot mot människors frihet och nationers suveränitet då multinationella företag innehar alltför stor makt.
Chavez är inte smidig och han är inte heller särdeles diplomatisk. Vad han däremot är - är demokratiskt vald. Chavez är Venezuelas obetvivlade president och är, enligt mig, mycket klokt kritisk mot det hot som de facto vissa multinationella företag utgör.
Att bannlysa Coca Cola kan ses som smått galet, men om människor var mer medvetna om vad Coca Cola är och har varit inblandade i så kanske nyhetsrapporteringen skulle vara något mer nyanserad. Att Barbiedockor (och liknande symboler) förbjudits är inte heller det något som är mig främmande. Jag önskar att Sverige följde detta mycket goda exempel! Barbie och många liknande dockor är knappast jämställdhets- och jämlikhetsverktyg. De bidrar till den utseendefixering som vår värld är fullkomligt insörjad i.
Att ge Venezuelanska leksakstillverkare uppdrag att ta fram pedagogiska leksaker istället för leksaksvapen eller dataspel med krigiska inslag är väl knappast något Chavez skall skämmas över utan snarare vara stolt över! Jag önskar att inte svenska leksaksaffärer var överfulla av dessa sköldar, M-16-gevär, svärd, salongsgevär, knivar, knogjärn, stridsyxor etc. Tänk vad skönt om både leksakstillverkare och politiker tog sitt ansvar för en bättre värld på det sätt som Chavez faktiskt försöker göra!
Det finns självklart baksidor med Chavez politik och dessa måste man rapportera om, men var är artiklarna om de fantastiska framsteg som Chavez lyckats med?! Var finns rapporterna om Att fattigdomen minskat enormt mycket under Chavez tid vid makten (inte mindre än 70 %), Att barnadödligheten minskat med 30 %, Att sjukvård och utbildning är tillgängligt för alla samhällsgrupper, Att antalet högskoleutbildade har fördubblats, Att analfabetismen minskat lavinartat?
Ett flertal storjordbruk, affärer, exportföretag samt fabriker har återtagits i statlig ägo vilket kanske kan ses som odemokratiskt, men syftet är att kunna tillföra pengar till folket som idag försvinner pga. den socialismskräck som finns i stora delar av världen och som lett till att många länder och företag slutat handla med Venezuela.
Jag har själv en vän från Venezuela som är oerhört kritiskt till Chavez och de reformer han har genomfört under sina år vid makten, men anledningen till detta är följande: Min vän är uppvuxen i ett välbärgat hem och är akademiker vilket gör att hon är höginkomsttagare. Hennes familj har alltid varit höginkomsttagare och haft det gott ställt. Hennes familj har inte fått det sämre under Chavez tid vid makten och har varken förtryckts, hotats eller blivit bestulna på sina egendomar, men de har fått en del höjda skatter som har hjälpt landet att bygga ut sjukvården och utbildningsplatser. Min vän och hennes familj bygger sina åsikter enbart på rädslan för ordet socialism.
Jag hoppas verkligen att president Chavez får fortsätta sitt arbete med Venezuela, även om det naturligtvis är positivt om det finns en opposition i parlamentet (vilket det inte har funnits de senaste fem åren efter att motståndarsidan bojkottade förra parlamentsvalet).
Jag önskar att omvärlden slutade upp med sina värdelösa handelsbojkotter och sanktioner mot demokratiska länder med demokratiskt valda presidenter, jag önskar att Venezuela inte var så beroende av att pumpa upp stora mängder olja och jag önskar att tidningar började rapportera objektivt och verkligen följde sitt uppdrag!
Självklart måste man ställa krav på en regim om de beter sig på ett sätt som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter, vi skall dock komma ihåg att även Sverige mottagit kritik från Amnesty International. Venezuela är ett demokratiskt land under utveckling, och den utveckling som sker nu var nödvändig för att komma bort från de nyliberala reformer som genomfördes under 1970- och 1980-talen och fullkomligt körde landet i botten.
Intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)