Så har då EU-kommissionen beslutat om att inleda en rättsprocess mot den svenska regeringen angående licensjakten på varg.
Detta var ett väntat och välkommet besked och det är minst sagt troligt att det i slutändan kommer bli en fällande dom. Vad en sådan fällande dom egentligen leder till är svårare att sia om dock.
Samtidigt som detta beslut fattades av EU-kommissionen kom Andreas Carlgren med nästa besked om den svenska vargstammens framtid. Carlgren höll pressträff där det informerades om utplacering av genetiskt friska vargar, vilken skall inledas redan i april.
Även detta är självklart ett välkommet besked, men man ställer sig djupt frågande till den inkonsekvens som Carlgren står för. I Härjedalen sköts tidigare i veckan en varghane från helikopter. Detta skedde utanför licensjakten och betecknades som skyddsjakt, trots att vargen ifråga inte hade rört några tamdjur överhuvudtaget. Dessutom fanns ett önskemål från länsstyrelsen i Jämtland om att få omplacera vargen istället för att skjuta den. Detta önskemål fick emellertid avslag från Naturvårdsverket med motiveringen att det inte fanns någon förberedd plats för utplacering vilket är fullkomligt oerhört. Man har nämligen bestämt vilka län som kan ta emot varg. Det vore därför rimligt att placera ut vargen i skogen i något av dessa län och sedan låta naturen lösa resten. Vargen kan vandra över stora avstånd och de löser revirfrågan sinsemellan alldeles utmärkt utan mänsklig inblandning! Istället för att göra på detta vis lät man alltså jägare från helikopter skjuta vargen som tillhörde den finsk-ryska stammen och därför var ovärderlig ur genetiskt hänseende.
Nu skall man i alla fall se till att utplantering av varg sker i ett antal län i Mellansverige vilket är bra. Jag är dock lite orolig när jag ser vilka vargar det är man har tänkt sig att placera ut. Man pratar nämligen om valpar från djurparksvargar. Jag vet inte hur unga valpar det är som man har tänkt sig att placera ut, men rovdjur präglade på snälla och givmilda människor kan potentiellt vara farligt att placera ut i skogen då deras naturliga rädsla för människor oftast är mindre än hos viltfödda djur. Vi har exemplet med Gysingevargen vilken stod för de senaste dokumenterade attackerna mot människor utförda av varg. Gysingevargen var uppvuxen i fångenskap och hade aldrig lärt sig att jaga och var dessutom inte rädd för människor vilket ledde till ett sjukt beteende. Jag är orolig för hur man tänker sig att de valpar man placerar ut skall klara sig i det vilda. Hur garanterar man att de tas upp i en flock? Om de är för unga för att jaga är detta nämligen nödvändigt. Om de är tillräckligt stora för att jaga är risken mycket omfattande att de inte har helt naturliga beteenden, eller utvecklar märkliga beteenden i naturen. Det vore fullkomligt förödande för vargstammen och för alla som vill vargen väl om dessa valpar blir "problemungdomar" ute i skogen. Varför leder man inte fler vargar ner genom renbetsområdet istället? Jag tycker gott att samerna får fortsätta med sin hobbyverksamhet, men de kan inte vara så tongivande då det gäller den svenska rovdjursstammen. Man måste låta naturen få ha sin gång. Om det innebär att ett antal renar stryker med så får det vara så. Man kan inte begära att naturen skall tömmas på alla hot mot renarna. Jag skulle gärna se att man försökte få en vildrensstam att etablera sig i Södra norrland. Vildren hör nämligen hemma här och skulle innebära ett naturligt byte för vargen i dessa områden.
Vargen är otroligt viktig i den svenska faunan då vi har ett enormt överskott på vilt såsom älg, rådjur och vildsvin. Mänskliga jägare som är ute för att skjuta dessa djur jagar troféer och skjuter oftast av praktexemplar medan vargen tar de sjuka, svaga och gamla individerna i första hand. Att jägare och varg skulle konkurrera om samma bytesdjur är därmed föga sannolikt, även om jägarna själva inbillar sig detta. Dessutom försöker jägarna få det att låta så då detta ska leda oss att tro att jägarna också skjuter av sjuka och svaga indiver dvs. att älgjakten bedrivs i viltvårdssyfte och inte i nöjessyfte, vilket självklart inte är sant.
I DN publicerades igår en artikel om Minnesotas vargstam vilken uppgår till ca 3000 djur på en yta av halva Sverige. Trots detta tillåts ännu ingen licensjakt i delstaten. Man ställer sig då frågande till varför ett par hundra djur i Sverige leder till sådan enorm panik och rädsla. Jag har inte hört om ett enda fall där människor skulle ha attackerats av varg i Minnesota trots vargtätheten som är ca 30 gånger större än i Sverige med lite enkel matematik.
Myndigheterna i Minnesota har med hjälp av forskare konstaterat - precis som många forskare i Sverige har försökt övertyga myndigheterna om - att det krävs en stor vargstam för att trygga en stabil återväxt och kommit fram till att minst 1600 djur är rimligt. I Sverige pratar forskare och rovdjurskunniga om något 1000-tal, antagligen då det finns en rädsla för att bli angripen om man skulle ta till en högre siffra men ett rimligt antal vore nog snarare det dubbla egentligen. Många Värmländska, Närkinska, Västmanländska och Dalska jägare ser en sådan vargstam som ett stort hot och de som inte vill utrota vargen helt pratar istället om max något hundratal individer. Vad de baserar sina siffror på är skrivet i stjärnorna, men min gissning är på okunskap, dumhet, rädsla, sagor och avundsjuka/rädsla för konkurrens.
Man måste inse att vargen är ett naturligt inslag i den svenska faunan. Ett inslag som skall få spela sin naturliga roll i det ekologiska systemet utan mänsklig inblandning. För att vargen skall kunna göra detta måste den få vara ifred och växa sig stark och livskraftig. En högljudd grupp arga jägare och deras hobby- och nöjesslakt av djur med hjälp av skjutvapen och upptränade vargättlingar kan inte tas hänsyn till. Naturen finns inte till för mänsklig rekreation och nöje utan ÄR bara. Vi måste anpassa oss efter naturen, vi kan inte inbilla oss att det går att göra det omvända!
Intressant
fredag 28 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
Är utbildningens syfte att skapa arbetare?
Varför säger elever i skolan: "Varför behöver jag lära mig det här, jag skall ju bli frisör?", "Jag skall bli snickare så jag behöver inte ha musik, eller Historia"? Är det eleverna själva som väcker dessa frågor, kommer attityderna hemifrån eller är det till och med från övriga samhället synen på skolan kommer?
Tydligt är att det finns politiker som har synen på skolan som en arbetsplats där arbetare och arbetsgivare skapas. Jag vänder mig starkt emot detta!
Självklart kommer elever och studenter gå igenom sin utbildningstid och sedermera bli just arbetare, arbetsgivare, företagare, sjukskrivna, pensionärer och till slut döda (tro det eller ej...), men skolans primära uppgift i mina ögon är att forma och utbilda demokratiska samhällsmedborgare. Skolan skall fostra barn och ungdomar till att bli pålästa och kritiskt tänkande individer som fyller sin funktion i ett demokratiskt samhälle. Skolan skall ge en bred grund att stå på från vilken man kan välja väg, men också byta väg efter ett vägval som visar sig vara felaktigt. Därför är alla ämnen i skolan precis lika viktiga - Svenska, Matematik och Engelska har idag en högre status än övriga ämnen trots att man faktiskt skulle vara kraftigt begränsad i både yrkesliv och fritidsliv utan övriga ämnen. Jag skulle faktiskt vilja se fler ämnen i skolan såsom Teater, Dans, Journalistik bl. a.
I dagsläget finns emellertid inte utrymme för detta och framförallt inte då alltför många elever tyvärr inte uppnår gränsen för godkänt i de ämnen de har nu.
Vi måste sluta upp med resonemanget att livets mening är jobb, jobb, jobb! Vem sjutton mår egentligen bra av att arbeta 10-12 timmar om dagen 5-6 dagar i veckan? Många människor gör ju nämligen detta trots att 40 timmars arbetsvecka är lagstadgad (6x12=72 dvs. nästan en hel arbetsvecka till! Jag hade inte löst detta utan matematikutbildning skall sägas, haha). Många är de människor som man pratar med som inte känner att de hinner med vardagslivet. Man stressar till förskolan med barnen, stressar till jobbet, stressar hem för att hämta dem, stressar för att hinna handla på vägen hem, stressar för att hinna laga mat, stressar för att lägga barnen i rätt tid, stressar för att hinna umgås två sekunder med sin partner, pussar god natt och somnar slutkörd dag efter dag efter dag efter dag. Vad är det för ett liv?!
Nej, vi behöver en annan syn på arbete och en annan attityd till skolans uppdrag. Skolan måste som sagt inrikta sig på att fostra, forma och utveckla individer och samhällsmedborgare. Medborgare som kan njuta av livet, som har tid och möjlighet att umgås och trivas ihop.
Intressant
Tydligt är att det finns politiker som har synen på skolan som en arbetsplats där arbetare och arbetsgivare skapas. Jag vänder mig starkt emot detta!
Självklart kommer elever och studenter gå igenom sin utbildningstid och sedermera bli just arbetare, arbetsgivare, företagare, sjukskrivna, pensionärer och till slut döda (tro det eller ej...), men skolans primära uppgift i mina ögon är att forma och utbilda demokratiska samhällsmedborgare. Skolan skall fostra barn och ungdomar till att bli pålästa och kritiskt tänkande individer som fyller sin funktion i ett demokratiskt samhälle. Skolan skall ge en bred grund att stå på från vilken man kan välja väg, men också byta väg efter ett vägval som visar sig vara felaktigt. Därför är alla ämnen i skolan precis lika viktiga - Svenska, Matematik och Engelska har idag en högre status än övriga ämnen trots att man faktiskt skulle vara kraftigt begränsad i både yrkesliv och fritidsliv utan övriga ämnen. Jag skulle faktiskt vilja se fler ämnen i skolan såsom Teater, Dans, Journalistik bl. a.
I dagsläget finns emellertid inte utrymme för detta och framförallt inte då alltför många elever tyvärr inte uppnår gränsen för godkänt i de ämnen de har nu.
Vi måste sluta upp med resonemanget att livets mening är jobb, jobb, jobb! Vem sjutton mår egentligen bra av att arbeta 10-12 timmar om dagen 5-6 dagar i veckan? Många människor gör ju nämligen detta trots att 40 timmars arbetsvecka är lagstadgad (6x12=72 dvs. nästan en hel arbetsvecka till! Jag hade inte löst detta utan matematikutbildning skall sägas, haha). Många är de människor som man pratar med som inte känner att de hinner med vardagslivet. Man stressar till förskolan med barnen, stressar till jobbet, stressar hem för att hämta dem, stressar för att hinna handla på vägen hem, stressar för att hinna laga mat, stressar för att lägga barnen i rätt tid, stressar för att hinna umgås två sekunder med sin partner, pussar god natt och somnar slutkörd dag efter dag efter dag efter dag. Vad är det för ett liv?!
Nej, vi behöver en annan syn på arbete och en annan attityd till skolans uppdrag. Skolan måste som sagt inrikta sig på att fostra, forma och utveckla individer och samhällsmedborgare. Medborgare som kan njuta av livet, som har tid och möjlighet att umgås och trivas ihop.
Intressant
måndag 24 januari 2011
Enda gången jag är det minsta lilla nationalist...
Jag är ingen förespråkare av nationalstater, jag tycker att gränsdragningar, flaggviftande och nationalsångssjungande hör till en tid då rasbiologi och kraniummätning var kutym. Trots detta kan jag inte låta bli att vara lite lite nationalist eller vad man skall kalla det när det kommer till landskamper i fotboll, i handboll, OS-finaler i curling etc. det kanske är lite dubbelmoral, men det finns något härligt i den gemenskap som uppslutning runt ett landslag skapar.
Det har varit svårt att njuta av landslagshandboll de senaste åren, men damernas mästerskap strax innan jul och nu herrarnas VM har väckt känslan som man hade under "Bengan boys"-åren. Återigen älskar man handbollslandslaget och inspireras av de kämpainsatser som laget stått för under den senaste veckan. Tack Dalibor Doder för den helt otroliga insatsen i dagens match mot Kroatien!!!
Samtidigt gläds man med Zlatan Ibrahimovics framgångar i Milan. Man kommer troligen aldrig igen under sin livstid få uppleva en så stor svensk fotbollsspelare som år efter år totalt dominerar i sina klubblag, trots att klubblagen är de allra största i fotbollseuropa. 7 år i rad har Zlatan varit totaldominant i klubblag som tagit hem ligaguldet i några av Europas allra största ligor. Juventus i Italien, Inter i Italien, Barçelona i Spanien (Zlatan var den bästa spelaren under hösten och det var enbart den märkliga schismen med tränaren som stoppade honom från att vara bäst under våren), Milan i Italien. Redan i Ajax blommade han ut till en gigant och en oerhört viktig spelare för laget, och vann ligaguld 2 av de 3 säsonger som han var ansluten till klubben.
När det gäller idrotten så är det så tydligt och mätbart vilka fördelar mångkulturalism har fört med sig. Om det inte hade varit för arbetskraftsinvandringen under 1970- och 1980-talen och en generös flyktingpolitik så hade vi inte haft de idrottsliga framgångar som vi har haft under 1990- och 2000-talen. Zlatan och Dalibor är bara två exempel, Emir Bajrami, Alhaji Jeng, Kosovare Asllani, Mustafa Mohammed är några andra, och det finns en enorm mängd andra på både dam- och herrsidan.
Jag undrar hur de som röstar på Sverigedemokrater och svenskarnas parti kan titta på fotbollslandskamper, handbollslandskamper, sommar-OS utan att se hur fattigt Sverige skulle vara utan det som de kallar "massinvandring". Idrott är bara ett exempel som är tacksamt då ingen kan säga emot eftersom statistiken talar för sig själv. Kulturen är ett annat område, musik, bildkonst, teater, litteratur, dans, film etc. skulle också vara så oerhört mycket fattigare utan utländska influenser och människor som kommit hit med nya inputs.
Tyvärr är idrotten kraftigt segregerad och inom vissa idrotter ser man knappt några andra namn än Svensson, Karlsson, Hedberg och Knoll von Tott, och detta är något som idrottsklubbarna borde ta tag i. De går nämligen garanterat miste om en mängd talanger och kunskap och utövarna går miste om kunskap och möten som är nödvändiga för att inte stärka ett "vi och dom"-tänkande.
Trots att det är så uppenbart inom idrotten att vi alla är människor av exakt samma skrot och korn vare sig man är född i Afghanistan, Malawi, Brasilien eller Sverige så verkar inte alla människor kunna ta detta till sig fullt ut. Idrotten är "etniskt blind" och man bedöms enbart efter talang och förmåga. Arbetsgivare som skall anställa tror trots dettta i många fall fortfarande att ett namn gör en människa till en sämre programmerare eller målare. I arbetslivet anses nämligen plötsligt kulturella skillnader spela roll på ett negativt sätt. Jag undrar när vi skall bli klokare än så!
Idrott och kultur är, tror jag, otroligt viktiga redskap i integrationsarbetet. I idrottsklubbar sker möten mellan barn och ungdomar utan invandrarbakgrund och barn och ungdomar med detsamma därför måste idrottsklubbarna ges resurser från stat och kommun. På kulturskolor och i kulturföreningar ges möjlighet till umgänge, samspel, och möjlighet att lära sig av varandra. Därför är det av största vikt att man från politiskt håll ser till att införa garantier om max en termins köande på kulturskolan innan man får chans att börja undervisningen. Idrottsklubbar bör uppmuntras att verka för en större etnisk spridning då förståelse, kunskap och gemenskap skapas i mötena med varandra. Man lär av varandra och kulturer utvecklas och blandas. Ishockey, golf och andra rena rikemansidrotter måste uppmuntras till att på ett mer aktivt sätt delta i integrationsarbetet.
Detta var lite av min nattliga syn på saken...
dela gärna med dig av din :)
Läs gärna:
Anders Löwdin
Intressant
Det har varit svårt att njuta av landslagshandboll de senaste åren, men damernas mästerskap strax innan jul och nu herrarnas VM har väckt känslan som man hade under "Bengan boys"-åren. Återigen älskar man handbollslandslaget och inspireras av de kämpainsatser som laget stått för under den senaste veckan. Tack Dalibor Doder för den helt otroliga insatsen i dagens match mot Kroatien!!!
Samtidigt gläds man med Zlatan Ibrahimovics framgångar i Milan. Man kommer troligen aldrig igen under sin livstid få uppleva en så stor svensk fotbollsspelare som år efter år totalt dominerar i sina klubblag, trots att klubblagen är de allra största i fotbollseuropa. 7 år i rad har Zlatan varit totaldominant i klubblag som tagit hem ligaguldet i några av Europas allra största ligor. Juventus i Italien, Inter i Italien, Barçelona i Spanien (Zlatan var den bästa spelaren under hösten och det var enbart den märkliga schismen med tränaren som stoppade honom från att vara bäst under våren), Milan i Italien. Redan i Ajax blommade han ut till en gigant och en oerhört viktig spelare för laget, och vann ligaguld 2 av de 3 säsonger som han var ansluten till klubben.
När det gäller idrotten så är det så tydligt och mätbart vilka fördelar mångkulturalism har fört med sig. Om det inte hade varit för arbetskraftsinvandringen under 1970- och 1980-talen och en generös flyktingpolitik så hade vi inte haft de idrottsliga framgångar som vi har haft under 1990- och 2000-talen. Zlatan och Dalibor är bara två exempel, Emir Bajrami, Alhaji Jeng, Kosovare Asllani, Mustafa Mohammed är några andra, och det finns en enorm mängd andra på både dam- och herrsidan.
Jag undrar hur de som röstar på Sverigedemokrater och svenskarnas parti kan titta på fotbollslandskamper, handbollslandskamper, sommar-OS utan att se hur fattigt Sverige skulle vara utan det som de kallar "massinvandring". Idrott är bara ett exempel som är tacksamt då ingen kan säga emot eftersom statistiken talar för sig själv. Kulturen är ett annat område, musik, bildkonst, teater, litteratur, dans, film etc. skulle också vara så oerhört mycket fattigare utan utländska influenser och människor som kommit hit med nya inputs.
Tyvärr är idrotten kraftigt segregerad och inom vissa idrotter ser man knappt några andra namn än Svensson, Karlsson, Hedberg och Knoll von Tott, och detta är något som idrottsklubbarna borde ta tag i. De går nämligen garanterat miste om en mängd talanger och kunskap och utövarna går miste om kunskap och möten som är nödvändiga för att inte stärka ett "vi och dom"-tänkande.
Trots att det är så uppenbart inom idrotten att vi alla är människor av exakt samma skrot och korn vare sig man är född i Afghanistan, Malawi, Brasilien eller Sverige så verkar inte alla människor kunna ta detta till sig fullt ut. Idrotten är "etniskt blind" och man bedöms enbart efter talang och förmåga. Arbetsgivare som skall anställa tror trots dettta i många fall fortfarande att ett namn gör en människa till en sämre programmerare eller målare. I arbetslivet anses nämligen plötsligt kulturella skillnader spela roll på ett negativt sätt. Jag undrar när vi skall bli klokare än så!
Idrott och kultur är, tror jag, otroligt viktiga redskap i integrationsarbetet. I idrottsklubbar sker möten mellan barn och ungdomar utan invandrarbakgrund och barn och ungdomar med detsamma därför måste idrottsklubbarna ges resurser från stat och kommun. På kulturskolor och i kulturföreningar ges möjlighet till umgänge, samspel, och möjlighet att lära sig av varandra. Därför är det av största vikt att man från politiskt håll ser till att införa garantier om max en termins köande på kulturskolan innan man får chans att börja undervisningen. Idrottsklubbar bör uppmuntras att verka för en större etnisk spridning då förståelse, kunskap och gemenskap skapas i mötena med varandra. Man lär av varandra och kulturer utvecklas och blandas. Ishockey, golf och andra rena rikemansidrotter måste uppmuntras till att på ett mer aktivt sätt delta i integrationsarbetet.
Detta var lite av min nattliga syn på saken...
dela gärna med dig av din :)
Läs gärna:
Anders Löwdin
Intressant
söndag 23 januari 2011
Nyhetsrapportering på dagisnivå!
I webtidningen E24 rapporteras om Miljöpartiet de Gröna och Socialdemokraternas gemensamma riksdagsmotion om att återkalla regeringens mandat att sälja ut delar eller hela det statliga ägandet i Telia Sonera, Posten norden, SBAB och Vattenfall.
Så långt allt frid och fröjd, men en annan tidning - nämligen Aftonbladet - har i sin länk till E24 gjort en mycket intressant rubriksättning vilken lyder "Åkesson och Sahlin stoppar regeringen!".
Skall verkligen journalister fara med halvsanningar på detta vis? Är det i linje med en journalists demokratiska uppdrag?
Först och främst är det som sagt Mp och S som står bakom den skrivna motionen vilket borde leda till rubriken "Wetterstrand, Eriksson och Sahlin stoppar regeringen!". Att Sverigedemokraterna ställer sig bakom motionen är väl inte Mp och S fel, eller?
Vem bryr sig om Sd röstar med eller mot ett förslag så länge det är "normal" och vettig politik som förs. Det är väl när det gäller rasism, odemokratiska och otidsenliga värderingar som Sd skall angripas och isoleras. Man måste från journalistiskt håll kunna skilja på att ett parti, regeringen eller en samlad opposition gör sig beroende av Sd och att utan aktivt arbete råka få stöd i enskilda frågor av dem.
Jag anser inte ens att det i grunden är ett problem för mitt eget parti att rösta med ett förslag skrivet av Sd om det mot förmodan råkar vara ett mycket vettigt förslag som dessutom ligger i linje med Miljöpartistisk politik. Det innebär inte att man är förpliktigad att samverka eller förhandla med Sd på något sätt, eller att man någonsin skall göra det!
I det här fallet lägger Mp och S en gemensam motion som är ideologiskt och realpolitiskt viktig på en gång. Detta råkar vara i linje med vad Sd tycker och vilket inte automatiskt innebär att det är fel. Sd har sjävklart inte bara usel och idiotisk politik i precis varenda fråga utan råkar i vissa enskilda, om än få, frågor faktiskt hysa relativt vettiga åsikter. Konstigt vore ju annars då det handlar om människor och inte demoner.
Utförsäljningen av statliga bolag och avregleringarna som pågått under drygt 20 år är ingenting som har varit positivt. Det har lett till en de facto onödig konkurrenssituation utan bevisliga fördelar, vi skall också komma ihåg att utförsäljningar ger engångsintäkter som aldrig kan återfås. Vi kommer inte kunna köpa tillbaka de statliga bolagen, vi kommer inte kunna återinföra monopol där vi har släppt in privata marknadsaktörer. Vi förlorar möjligheten att som medborgare eller myndighet påverka och lämnar över makten till marknaden och kapitalet. Den nuvarande regeringen vill sälja ut statliga bolag av ideologiska skäl utan egentlig anledning annat än att "staten inte skall driva företag för det är vi inte bra på" som Maud Olofsson hävdat.
Att sätta stopp för denna rea-karusell där allt statligt ägande i alla möjliga verksamheter anses vara av ondo är oerhört viktigt och motionen var därför nödvändig att lägga då oppositionen aldrig får tystna i kritiken av sittande regering. Nu hade vi sådan tur att den dessutom gick igenom vilket är fantastiskt bra.
Vattenfall exempelvis är oerhört viktigt att ha kvar i statlig ägo då vi genom detta företag har en möjlighet att påverka energipolitiken i positiv riktning. Vattenfall fyller en rysligt viktig funktion i energiomställningen som tyvärr inte utnyttjats fullt ut av alliansregeringen. Istället ser man kortsiktiga ekonomiska intressen som mer värdefulla än de långsiktiga ekologiska och energipolitiska möjligheterna. Dessa bolag är också viktiga för att de ger intäkter till staten som på lång sikt är stora även om de på kort sikt skulle vara relativt små.
Vilka som röstade för eller emot motionen är högeligen ointressant utan det intressanta är att vi fick ett stopp på denna rent brottsliga verksamhet där alliansens högdjur anser sig ha rätten att, utan att tillfråga de egentliga ägarna, sälja av statliga bolag till höger och vänster. De egentliga ägarna är naturligtvis svenska folket. Svenska folket är staten och samhället och de statliga bolagen tillhör därför oss. Det är våra företag och våra intäkter och utgifter, inte enskilda personer i en regerings. Inga avregleringar eller utförsäljningar borde få göras utan folkomröstningar!
Det stora problemet är som sagt inte heller att Sd röstar med en motion lagd av Mp och S utan journalisters, och i det här fallet rubriksättares, snedvridna och grovt vinklade rapportering av det hela. Tydligt är att rubriksättaren hyser borgerliga sympatier och anser att det är fruktansvärt att regeringen inte kan driva sin politik oemotsagda och fullt ut.
Jag säger då
- Välkommen till minoritetsregeringars verklighet!
Aldrig någonsin skall vi anpassa oss till Sd och aldrig någonsin skall vi göra oss beroende av partiet genom att förhandla med dem. Vi kan däremot inte låta bli att lägga motioner som oppositionsparti i rädslan att Sd skall rösta med vårt förslag. Det vore en oerhörd demokratisk förlust, och det vore verkligen att anpassa sig till dem!
Intressant
Så långt allt frid och fröjd, men en annan tidning - nämligen Aftonbladet - har i sin länk till E24 gjort en mycket intressant rubriksättning vilken lyder "Åkesson och Sahlin stoppar regeringen!".
Skall verkligen journalister fara med halvsanningar på detta vis? Är det i linje med en journalists demokratiska uppdrag?
Först och främst är det som sagt Mp och S som står bakom den skrivna motionen vilket borde leda till rubriken "Wetterstrand, Eriksson och Sahlin stoppar regeringen!". Att Sverigedemokraterna ställer sig bakom motionen är väl inte Mp och S fel, eller?
Vem bryr sig om Sd röstar med eller mot ett förslag så länge det är "normal" och vettig politik som förs. Det är väl när det gäller rasism, odemokratiska och otidsenliga värderingar som Sd skall angripas och isoleras. Man måste från journalistiskt håll kunna skilja på att ett parti, regeringen eller en samlad opposition gör sig beroende av Sd och att utan aktivt arbete råka få stöd i enskilda frågor av dem.
Jag anser inte ens att det i grunden är ett problem för mitt eget parti att rösta med ett förslag skrivet av Sd om det mot förmodan råkar vara ett mycket vettigt förslag som dessutom ligger i linje med Miljöpartistisk politik. Det innebär inte att man är förpliktigad att samverka eller förhandla med Sd på något sätt, eller att man någonsin skall göra det!
I det här fallet lägger Mp och S en gemensam motion som är ideologiskt och realpolitiskt viktig på en gång. Detta råkar vara i linje med vad Sd tycker och vilket inte automatiskt innebär att det är fel. Sd har sjävklart inte bara usel och idiotisk politik i precis varenda fråga utan råkar i vissa enskilda, om än få, frågor faktiskt hysa relativt vettiga åsikter. Konstigt vore ju annars då det handlar om människor och inte demoner.
Utförsäljningen av statliga bolag och avregleringarna som pågått under drygt 20 år är ingenting som har varit positivt. Det har lett till en de facto onödig konkurrenssituation utan bevisliga fördelar, vi skall också komma ihåg att utförsäljningar ger engångsintäkter som aldrig kan återfås. Vi kommer inte kunna köpa tillbaka de statliga bolagen, vi kommer inte kunna återinföra monopol där vi har släppt in privata marknadsaktörer. Vi förlorar möjligheten att som medborgare eller myndighet påverka och lämnar över makten till marknaden och kapitalet. Den nuvarande regeringen vill sälja ut statliga bolag av ideologiska skäl utan egentlig anledning annat än att "staten inte skall driva företag för det är vi inte bra på" som Maud Olofsson hävdat.
Att sätta stopp för denna rea-karusell där allt statligt ägande i alla möjliga verksamheter anses vara av ondo är oerhört viktigt och motionen var därför nödvändig att lägga då oppositionen aldrig får tystna i kritiken av sittande regering. Nu hade vi sådan tur att den dessutom gick igenom vilket är fantastiskt bra.
Vattenfall exempelvis är oerhört viktigt att ha kvar i statlig ägo då vi genom detta företag har en möjlighet att påverka energipolitiken i positiv riktning. Vattenfall fyller en rysligt viktig funktion i energiomställningen som tyvärr inte utnyttjats fullt ut av alliansregeringen. Istället ser man kortsiktiga ekonomiska intressen som mer värdefulla än de långsiktiga ekologiska och energipolitiska möjligheterna. Dessa bolag är också viktiga för att de ger intäkter till staten som på lång sikt är stora även om de på kort sikt skulle vara relativt små.
Vilka som röstade för eller emot motionen är högeligen ointressant utan det intressanta är att vi fick ett stopp på denna rent brottsliga verksamhet där alliansens högdjur anser sig ha rätten att, utan att tillfråga de egentliga ägarna, sälja av statliga bolag till höger och vänster. De egentliga ägarna är naturligtvis svenska folket. Svenska folket är staten och samhället och de statliga bolagen tillhör därför oss. Det är våra företag och våra intäkter och utgifter, inte enskilda personer i en regerings. Inga avregleringar eller utförsäljningar borde få göras utan folkomröstningar!
Det stora problemet är som sagt inte heller att Sd röstar med en motion lagd av Mp och S utan journalisters, och i det här fallet rubriksättares, snedvridna och grovt vinklade rapportering av det hela. Tydligt är att rubriksättaren hyser borgerliga sympatier och anser att det är fruktansvärt att regeringen inte kan driva sin politik oemotsagda och fullt ut.
Jag säger då
- Välkommen till minoritetsregeringars verklighet!
Aldrig någonsin skall vi anpassa oss till Sd och aldrig någonsin skall vi göra oss beroende av partiet genom att förhandla med dem. Vi kan däremot inte låta bli att lägga motioner som oppositionsparti i rädslan att Sd skall rösta med vårt förslag. Det vore en oerhörd demokratisk förlust, och det vore verkligen att anpassa sig till dem!
Intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)